2007-06-12 - 8:15 p.m.
Jag och några kollegor har varit på konferens några dagar någon annanstans i världen än Sverige. En av mina kollegor och jag åkte en dag senare än alla andra p g a privata åtaganden. Jag har inte jobbat så mycket med henne, men nu fick jag verkligen möjlighet att umgås mycket med henne. Det började redan förra veckan när hon kom med tusen frågor om hur man gör när man reser. Lördag kväll hade hon ringt till mitt mobilsvar och undrat om jag visste var i staden hotellet låg (och vad det hette) och var konferensen skulle hållas. För det hade hon glömt att ta reda på. Sånt händer...men jag anade redan här oråd...
Söndag morgon missade hon tåget till Arlanda. Och tåget efter. Men hann med nästa, så hon var sisådär 45 minuter senare än vad vi sagt (men ringde i alla fall). Jag lackade ur och checkade in mig i alla fall eftersom jag kände att det var trubbel på ingång.
När hon väl kom klarade hon inte av SelfService Check-in-maskinen. Jag fick hjälpa henne...*suck*. Sedan fick hon ingen plats utan bara baggage-drop:en meddelade att hon skulle få plats när hon kom till gate. Efter det skulle vi genom säkerhetskontrollen (då hon så vältajmat passade på att högljutt undra varför man måste ha saker i en liten genomskinlig plastpåse). I säkerhetskontrollen står en "grindvakt" och kollar boardingkortet innan man släpps vidare. Min kollega förklarade här för honom att han skulle ge henne en plats på planet. Jag fick lite försiktigt påpeka att "Det här är säkerhetskontrollen, vi har inte kommit fram till gaten än".
Vid gaten (här började undertecknad bli både trött, svettig och lite frustrerad) så visade det sig att planet var överbokat! YAY! Till slut hoppade två passagerare av mot god ersättning och min kollega kom med (vilket började kännas ganska synd..;))
När vi hade landat började jakten på bagaget. Min kollega hade inte en susning om hur hon skulle hitta rätt bagageband. Jag föreslog att hon skulle titta på monitorn (där det stod band 5). Hon gick därför till...band 4 (vilket var 180 grader åt andra hållet).
Eftersom min kollega a) inte pratar det lokala språket och b) inte visste var vi skulle var jag snäll och fixade en taxi. Vi kom fram till hotell, checkade in, tog oss vidare till konferensen. På kvällen träffade vi våra kollegor och gick ut och käkade och här insåg jag att hon var verkligen KONSTIG. Korkade frågor (typ fråga vad folk jobbar med när de precis berättat vad de jobbar med) och en konstig, små-arrogant, aggressiv ton. Konstiga ämnesbyten mitt i en diskussion, uppenbart svårt att läsa av folks reaktioner och känna av socialt samspel.
Måndagen blev inte bättre, fortfarande så gjorde hon massor av konstiga saker. En av mina andra kollegor och jag tog en fika och jag tog upp ämnet och undrade försiktigt om det kanske bara var jag som uppfattade det hela konstigt. Nej då, min andra kollega var lika frustrerad. Vi visste bara inte hur vi skulle hantera det hela!
Ännu värre blev det på kvällen. Vi var på restaurang och fick menyer på engelska. Plötsligt hörs det från kollegan ett "But I can´t eat horse!". Då tappade till och med vår mycket vänliga och tålmodiga amerikanska kollega tålamodet och sa "It is not horse. It is horse radish, it is A SPICE!".
På den vägen var det, hela tiden... hon blev bara värre och värre och tisdagen var likadan. Det var faktiskt en befrielse att få åka hem...förutom att hon hamnade precis på raden framför mig. När vi passerade Öland så vände hon sig om och sa : "Oh, titta Danmark" och sedan ett "Titta en massa småöar!". Problemet var att det FANNS inga småöar. Det var moln. Små vita fluffiga moln...
Imorgon ska jag hugga min chef. Jag kan inte ta något ansvar för henne, men jag måste berätta för min chef hur konstig hon är...för det kanske inte är så lämpligt att släppa ut henne till kund...tycker jag i alla fall.
Gode gud, vad det är skönt att vara hemma!!
