2007-06-02 - 3:56 p.m.
Alltså, jag tror att Murphy har ett finger med i spelet! Eller tror och tror, jag är förbaskat säker på att så är fallet.
För annars skulle väl inte min mage bära sig riktigt illa åt precis dagarna innan jag ska till doktorn? För han kommer, som han alltid gör, att fråga hur magen mår. Och eftersom t o m jag inser att om jag berättar hur den uppför sig nu så åker jag på en gastroskopi nästan helt säkert...
Och om mina värden på vitaminer och mineraler är sämre (vilket de förmodligen är med tanke på att jag känner av vissa symptom som skulle kunna antyda det och dessutom världens bäste och gulligaste frisör oroligt konstaterat att det är något fel igen eftersom mitt hår växer riktigt dåligt) OCH jag har en mage som inte vill.... ja, gissa om doktor L kommer att bli alldeles till sig i gastroskopi-remisstagen.
Så nu står jag inför ett visst dilemma... ska jag eller ska jag inte berätta hur dum magen är? Jag bara vill inte gastroskoperas... Samtidigt som om det är vad doktorn tror att det är så måste jag lägga om min diet för annars riskerar jag följdsjukdomar en masse.
Det är inte enkelt alltså....
Men ska det vara så att de ska göra filmen om mina tarmar (Uppföljaren till "Ett rum med utsikt", "Ett rum med insikt"...;)) så får de söva mig. Punkt. Inte en chans attt jag tänker vara vaken. Jag har t o m listat ut att det finns gastroskopi-enheter i den här stan som faktiskt ger intravenös anestesi för den här typen av undersökningar. Jag vet att varje narkos alltid är en risk, men i det här fallet är det inte en option att vara vaken isåfall. Då blir det ingen undersökning.
GAAH! Att det ska vara så svårt...och inte kan jag ju egentligen ljuga snälle dr L rakt upp i ansiktet. Han är ju så snäll att han t o m ringer hem och berättar hur provsvaren ser ut. Och han litar hundraprocentigt på att jag kan min kropp. De första gångerna jag hävdade att det var dags för antibiotika så skickade han ner mig på CRP-tagning. Jag hade rätt varenda gång. Numera så konstaterar han att "alla andra skickar jag ner, men du har sådan örnkoll på din kropp att säger du att det är dags så är det dags". Någon gång ibland skickar han ner mig ändå till labbet, bara för att verifiera. Jag har aldrig haft fel hittills..;). Så säger jag att något inte stämmer i min kropp så är det så.
