2007-03-08 - 5:59 p.m.
Utmanad av Intressesmurfen och Siv så återstår inget annat än att delge världen sex hemligheter som jag utgår från att ni alla knappt kan bärga er förrän ni får läsa..;)
Dessutom förväntar åtminstone Siv sig storverk (GAAAH, prestationsångest is my middle name...;))
Nåja, hemligheter och hemligheter, men i alla fall saker ni nog inte visste innan i alla fall!
1. Hävdade envist och bestämt att spanska och italienska är nästan samma sak, och lyckades därigenom få förflyttning från Barcelonas tekniska högskola till Milanos dito. Landade i Milano. Upptäckte redan i taxin till universitetet att spanska och italienska har relativt lite med varandra att göra. Särskilt när någon pratar milanese... Tillbringade de första månaderna med italienskt-svenskt lexikon som ständig följeslagare. Men man lär sig italienska snabbt på det viset, även om det inte är en väg jag kan rekommendera...Det är vansinnigt besvärligt att klara föreläsningar, labbar och inlämningsuppgifter på det sättet!! Korkad är mitt andra namn..
2. När lägenheten bredvid min i Milano renoverades råkade hantverkarna göra hål i väggen och ramlade in i vårt städskåp (inmurat i väggen mellan lägenheterna). Föreställ er mitt telefonsamtal till hyresvärdinnan där jag skulle förklara att det stod en hantverkare med slagborr i städskåpet i hallen. På italienska (se punkt 1). Hon ställde väldigt många kontrollfrågor innan hon trodde på att jag verkligen menade vad jag sa. Note to self: Undvik hantverkare i städskåpet om möjligt. Särskilt i annat land. Nog så besvärligt att reda ut på modersmålet.
3. Första veckan i Milano snubblade jag över ett lik på trottoaren. Om jag hade berättat det för mina föräldrar är jag rätt övertygad om att de åkt ner och hämtat hem mig. Särskilt min ankpappa till far... Jag undlät därför att berätta detta, liksom informationen att det var mitt inne i centrala stan och att det förmodligen var en missbrukare (kanylen satt kvar i armen). Det hade liksom inte gjort dem lugnare...
4. Jag har av chefsdirigenten i Helsingborgs symfoniorkester fått en förbrående blick och ett "men varför har du inte sagt att du spelar slagverk?". Det gör jag inte egentligen, men jag hade gjort mig till kompis med slagverksnestorn i orkestern som därför bjöd på privatlektioner i pauserna när jag praoade i orkestern. Det tog inte så där hemskt lång tid innan jag var rätt duktig på pukor och chefsdirigenten hade (mig ovetande) stått och lyssnat en lång stund bakom mig. Gissa om slagverksnestor Sune var nöjd? :D
5. Jag har under en och samma konsert där vi framförde Carl Orffs "Carmina Burana" sjungit alt, tenor och första sopran, samt soprankvartett. Infon om att jag förväntades sjunga dessa fyra stämmor istället för den altstämma jag hade repeterat in kom en timme innan konsert. Men det gick bra, tur att man har ett tonomfång på 3-och-en-halv oktav! Fast aningen svettigt var det ju, och det är framför allt förfärligt svårt att utseendemässigt smälta in i en manskör...(även med minimal byst)
6. Har konstaterat att Håkan Hagegård är en odräglig liten sprätt som man inte kan arbeta med. Aldrig har jag träffat en karl som varit så övertygad om sin egen förträfflighet! Aldrig har jag sett en hel symfoniorkester lacka ur så totalt på solisten! Om jag kan undvika det så ska jag inte göra musik ihop med den där karln någonsin igen. Gudars så irriterad jag var! Diva-later var bara hans förnamn..
Mer spännande än så här blir det nog inte...för det var väl inte sexhemligheter vi skulle avhandla? ;)(Inte för att jag tror att det skulle bli så speciellt spännande heller..)
