2006-10-03 - 2:11 p.m.
Igår gjorde vi en liten insats för sparvens del. På släktgraven står en mycket omhuldad blomma, som han tagit hem varje höst och övervintrat, för att sedan plantera ut på våren igen när risken för frost är över. Nu när han är dålig kan han ju inte hämta dem, varför hans brorsbarnbarn (dvs undertecknad) lovade att hämta hem blomman medelst en liten bilutflykt. Vi åkte ner igår efter jobbet...vilket innebar att det var fullkomligt kolmörkt ute när vi nådde vår destination: en liten liten kyrkogård i skogen mellan Norrköping och Nyköping. Mitt ute i ingenstans! Dessutom små, kurviga vägar och gott om älg (en passerade precis framför bilen, eller ja, med en 20 meter tillgodo eller så. Vi kröööp fram...)
Lyktorna på kyrkogården är a) ganska ljussvaga och b) den närmast släktgraven var dessutom sönder. Uppgrävning av denna jättepelargon fick alltså ske till skenet av Fs nyckelringsficklampa. Inte helt enkelt... Dessutom halkade jag på farfarsmors gravsten (en platt, som ligger i gräset) och höll på att slå mig ordentligt. Stenen var inbäddad i gräs och fullkomligt snorhal. (Hade å andra sidan kunnat bli en festlig historia på Nyköpings akut..."Hur gick det här till?" "Jo, jag skulle gräva upp en pelargon i mörkret på kyrkogården..."). Till slut fick vi i alla fall upp blomman och kunde plantera lite ljung istället som prydnad inför hösten och vintern. Nu står pelargonen i vår fotbadsbalja modell större i vardagsrummet i väntan på ytterligare transport norrut. Rotsystemet var gigantiskt, så inte ens en vanlig spann förslog.
I serien kyrkogårdar kan jag tipsa om två glada laxar på Skogskyrkogården (gravlaxar alltså..)
