2006-09-21 - 6:40 p.m.
Inget nytt på sparv-fronten. Det tär att vänta, vänta och vänta...särskilt när man vet vad resultatet blir i slutändan. Jag har huvudet under armen, det är svårt att jobba när tankarna bara far omkring. Borde börja skriva om nedbrytningsprodukter av anestesi-gas, men jag har bara ingen lust just nu. Jag får ta igen det sedan. Sedan när sparven har flugit.
När jag, för miljontals år sedan, jobbade på anrika (...) Vasa sjukhus i Göteborg så förlorade vi ju patienter nästan dagligen. Ibland var det patienter man vårdat länge, och då kändes det bäst om man var den som vakade när döden kom och hämtade. Ibland försvann patienter när man var ledig, och man kunde inte säga farväl. Något vi alltid gjorde var att öppna fönstret lite på glänt för att släppa ut själen när någon avlidit. På något vis gillade jag den tanken, kanske är det för att det inte känns lika definitivt på samma sätt. Själen fanns kvar, resten var bara ett skal.
Men det är så mycket lättare när det inte är en släkting eller vän. Så oändligt mycket lättare.
