2006-09-14 - 10:32 a.m.
Jag är absolut glad åt att få levaxin, det känns att det händer saker i kroppen. Varma fötter, mjuk och fin hud, bättre cirkulation, bättre ork och min lilla valk på magen är snudd på försvunnen. Vissa dagar är bättre än andra, då orkar jag hur mycket som helst. Andra dagar vill kroppen vila mycket och jag får sakta ner tempot. Lite upp, lite ner, men i alla fall en uppåtstigande trend. Jag inser att det kommer att ta tid att bli bra, och funderar förstås på om det kommer att räcka med bara levaxin, eller om det behövs T3-tillskott också, och om det också döljer sig en B12-brist i bakgrunden. Eftersom min mage är lagd åt gastrit-hållet så skulle det kunna vara så. Vi får se vad proverna visar, jag känner mig i alla fall trygg hos doktor Inga, och litar på att hon kommer att få till doserna till slut.
För er andra: gå och kolla era värden om ni går omkring och aldrig känner er riktigt pigga. Även små avvikelser kan ge stora konsekvenser! Och det råder definitivt inte samstämmighet i läkarkåren om när man ska börja behandlas (och hur..). Nya amerikanska riktlinjer säger att TSH (styrhormonet) bör ligga mellan 0.3 och 3, men att man bör sikta någonstans mellan 1-2 om man sätter in levaxin. Och att man ska stämma av med patienten hur patienten mår...för trots allt, det finns inget riktigt facit i bara labbvärden. Patienten är facit, patienten vet hur den mår. Sådär, dagens lilla spya över vissa delar av läkarkåren.
Lillebror är på besök. I vanlig god ordning så liksom bara väller det ut saker över hela lägenheten så fort han kliver innanför dörren. *s* Jag begriper inte hur han bär sig åt, efter fem minuter ser det ut som om han bott här en månad i sträck.
