2005-02-25 - 10:28 p.m.
Så där ja, äntligen! Nu har jag fått tummen loss och här kommer ett litet referat av bröllopsdagen! Vi hade en fantastisk dag! Den var verkligen otroligt rolig och vi hade så kul!
På morgonen kom min frisör hem till mig och gjorde uppsättningen. Sminkören dök upp en stund senare och fixade mitt lilla fejs, sminkade till min man inför fotografbesök samt trollade bort min genomförkylda tärnas blå ringar under ögonen.
Vid lunch dök J upp med en av mina italienska kompisar. Vi hade lovat att de skulle få bo hemma hos oss mot att de såg till att alla presenter kom hem till oss på natten. Vi käkade lunch och sedan var det dags att byta om till klänning och frack!
Första anhalten var fotografen i Solna. Suverän kille, han var avslappnad och fantastiskt rolig! Hos fotografen mötte min andra tärna upp ihop med bestman. En timmes spexande senare var fotograferingen klar och en stor vit limo svängde upp för att köra oss till Danderyds kyrka. Pamela, vår chaufför kontrollerade att alla hade druckit ordentligt med vatten (vilket vi inte hade...) och hällde i oss mineralvatten för att vi skulle ha schysst vätskebalans.
Så svängde vi äntligen upp till kyrkan och smugglades in i källaren för att byta skor och lämna ytterkläderna. Sedan smög vi upp till vapenhuset, klockorna börjar ringa och precis innan de slår upp dörrarna säger bestman "nu är sista chansen att dra dåliga vitsar", varpå vi började storskratta allihop. DÅ öppnades dörrarna! Det var bara att försöka justera mungiporna och börja promenera in. Fantastisk känsla när hela kyrkan är full med folk!
Vigseln gick bra, och vi tyckte att den var väldigt fin. Inga fadäser under vigseln (ingen sa fel, fast min man hade visst ett lokalt hjärnsläpp när han skulle säga vad jag hette i löftena. Men det redde ut sig, det blev bara en liten paus...). Makens kör sjöng och kompisen A sjöng sedan solo som avslutning. Min ena tärnas man spelade piccolatrumpet på "A trumpet voluntary" när vi marscherade ut och mötte alla våra vänner, släktingar och ettt par kg ris! Min urringning var nog synnerligen kastvänlig, för gissa om jag hade massor av ris i underkläderna....Jag hittar fortfarande idag en vecka efter bröllopet små riskorn i hallen, i skorna och i alla hörn här hemma.
Medan våra gäster transporterade sig till festlokalen så åkte vi en liten limotur till. Ena tärnan trollade fram snittar och bubbeldricka i limon, och det var underbart med lite att äta just då och där. Snittar i hjärtform, slå det den som kan!! ;)
Festen var fantastisk! Vi hade massor av roliga tal och det var mycket skratt. Roligast var bestmans tal. Han inledde med att säga till mig att nu när jag var gift och så, så tyckte han att det var bäst att han återlämnade nyckeln hem till mig. Så jag fick en nyckel. Döm om min förvåning när det reser sig upp ett tjugotal män till i festlokalen och lommar fram och lämnar varsin nyckel. Jag skrattade så att jag grät, jag lovar! Det går inte att beskriva hur fruktansvärt roligt och välregisserat det hela var!! När alla gått tillbaka till sin plats, så spänner bestman ögonen i en av våra närmaste killkompisar och säger "du där i uniform också", varpå vännen A också under muttranden letar fram en nyckel och går fram och lämnar den.
Efter middagen blev det dans och mera dans! Jag hade en schysst träningsvärk dagen efter om vi säger så. Framåt kvart över ett var det dags för oss att åka och vi tog farväl och åkte in till stan på bröllopsnatt. Jag hade ingen aning om var maken bokat någonstans, men det visade sig vara hotell Diplomat. Vi fick vickning med italienska charkuterier och champagne och satt och tittade på bilderna i digitalkameran och försökte smälta dagen tills klockan 3 då.....ehm...vi somnade som två stockar! Bröllopsnatt, jo tjena! *skratt* Vi somnade innan huvudena träffat kuddarna!
Dagen efter åt vi brunch i lugn och ro och jag fick min morgongåva. En Fusion-ring i rött och vitt guld från Georg Jensen (min favvo-designer vad gäller smycken). Framåt eftermiddagen åkte vi hemåt och J och M hade då fixat fikat till vår presentöppning/öppet hus. Kul att träffa sina gäster igen!
Söndag kväll tog vi med M till den lokala grekiska kvarterskrogen. Ingen av oss kände för att laga mat och ingen ville ha vin till maten. Isvatten och cola är inte dumt alls efter all champagne på bröllopsdagen.
Nu har det gått en vecka och vi har börjat jobba igen. Det är mysigt att vara gift (har inte vant mig vid att referera till F med orden "min man", men det kommer nog). Idag när kära maken (jag övar, märker ni det? ;)) kom hem så hade influensan slängt sig över honom. Stackars putten, han somnade som en stock redan strax efter 21 ikväll. Lätt febril, typiska feberglansiga ögon och allmänt hängig. Måtte han bara inte smittat mig! Efter decembers "början-till-lunginflammation-har-du-varit-på-jobbet-med-det-här *förfärad läkare på vårdcentralen" så vill jag att mina lungor ska få vila. Influensa innebär utan undantag att mina lungor börjar leva sitt eget liv och ta in små gröna hyresgäster. Nåja, JAG vaccinerade mig...till skillnad från maken. Jag lovar, jag ska triumfera om jag klarar mig och han däckar i 39 graders feber. Fast än ropar vi nog inte hej, tror jag...;)
